Nu har jag jobbat tre dagar på nya jobbet. Och det har verkligen varit blandade känslor, från att känna mig totalt okunnig och outbildad till att jag faktiskt känner mig ganska duktig. Men antar att det kommer att vara så ett tag.Är så enormt mycket nytt. Jag hittar ju inte ens på sjukhuset, har glömt de flesta läkemedlesnamn och vad som är normala doser, det är ett helt nytt journalsystem och sen så är det alla rutiner. Kändes väldigt jobbigt de första dagarna när jag kände mig fumlig och knappt kom ihåg hur man bäddade om en säng med patienten i. Men det har kommit snabbt tillbaka. Annars verkar de nya kollegorna väldigt trevliga men det är klart jag saknar mina gamla. De var ju inte bara arbetskompisar utan blev riktigta vänner. Och det är lätt att bara komma ihåg allt som var positivt med gamla jobbet. De goa arbetskompisarna, de mysiga stunderna med patienterna, alla roliga stunder. Man liksom glömer allt det tråkiga och jobbiga. Och det är väll tur det. Men kan iaf känna att jag har lärt mig att tollerera stress på ett annat sätt efter mina 1,5 år på Blå. Och det känns bra. Blir inte alls lika stressad av att ha mycket som ska göra nu som jag blev förut. Och det känns väldigt skönt. Det hjälper ju inteatt bli stressad :)

Så allt som allt så känns det ok, spännande med allt nytt men även lite skrämmande, är ju en urolog, endokrin, bröst och allmänkirusgisk avdelning. Än sålänge har jag i stort sett bara haft hand om urologpatienterna, så ni kan ju gissa om det är mycket katetrar. Det är slangar överallt. Så har fått diverse litteratur att läsa för att få större förståelse för varför patienterna har alla slangar och hur de sitter fast :)

Sen fick jag även Fannys röntgensvar idag (det på skks hemsida). Och där stod det bara C höfter. Hoppas man får ett brev hem med mer kommentarer men vet ju inte hur det brukar fungera. Iaf så känns det lite tråkigt. Men hoppas innerligt att detta inte är något som kommer påverka min lilla prinsessa. För vi älskar ju att träna ihop. Och då framförallt agility. Och det är ju i stort sett det värsta man kan träna. Men tänker lyssna på veterinären och han sa att jag inte skulle begränsa oss. Hon är en hund som verkligen förtjänar ett aktivt liv. Och sen får vi hålla tummarna för att hennes kropp håller för det i många år!

I söndags och måndags var vi och tränade lite. Fick tyvär bara med mig kameran på söndagen. Hade gärna filmat måndagen också för då körde vi  hoppteknink och bakombyten.

Först satte vi upp en teknikövning med 5fot mellan alla hinder, och Fanny tyckte det var superjobbigt, det syntes verkligen hur hon fick kämpa för att samla sig och ta sig fram. Så vi underlättade och längde till 6 fot mellan alla och då gick det mycket bättre. Så där har vi helt klart något att träna på. Sen gjorde vi även en övning där vi ökade med en fot mellan alla hinder och det klarade hon helt utan problem. Så det är främst samlandet hon behöver träna :)

Och sen byggde vi upp en dubbelbox och tränade lite bakombyten. Jag har ju efter Greg kursen bara kört innercirkelträning och sittande bakombytesträning, men oj vad det hade gett reslutat. Nu fattade hon helt och hållet och när jag lyckades hålla mig på diagonalen så blev det riktigt bra, inget chansande här inte. Min duktiga lilla flicka!

Här kommer iaf en liten film från söndagen!

Blir tyvär ingen vallningskurs i helgen heller :( Vädret ochall is sätter stop för det. Så vi får väll ta det längre fram i vår istället. Vi kommer ju iaf prova att valla på vår lilla valpträff som vi kommer att ha med alla Fannys syskon utanför gävle i februari. Ska bli superkul att få se hur alla syskonen är!!

Hittade en film på mammas o pappas dator som jag inte har lyckats ladda upp. Den är från sista helgen i göteborg med bästa Elin vimsa o casper!

Nu är det mindre än 24 timmarkvar tills jag börjar jobba. Och ni kan ju gissa om jag har fjärilar i magen :) Men försöker att inte tänka på det, för då blir jag för tok på nervös. Nu blir det att packa alla grejer som jag kommer behöva för två veckor, för kommer flytta hem till mamma och pappa de två första veckorna, så kan mamma passa hundarna och jag slipper tänka på dem (och jag törs inte bo här ute i skogen utan dem så då får jag också flytta hem). Och nästa helg ska vi ju gå vallningskurs och den är ju i kil precis där de bor så då är det ingen ide vi åker hem då heller. Så blir lite att packa och ha med sig nu. Ska även förbi karlstad på vägen hem och ska träna med Anna. Hon är intresserad av att börja köra gregs system hon också så det känns kul att ha hittat någon att träna med. Men blir nog bara Fanny som får köra ikväll.Vi har redan varit ute på en riktig långpromenad idag så tror inte Lotta har någon energi alls kvar. Och med Fanny har jag ju massor att träna. Här kommer en lite film från nosduttarna ute igår.

Var första gången vi körde ute och är inte alls lika nöjd med det passet som jag var med det här inne, men så är det väll, det går upp och ner. Och det är bara inne vi har tränat det innan så ska försöka inte ha för stora krav på henne. Och hon måste ju få göra fel så hon lär sig vad som är rätt :) Men det var mest farten och intensiteten i arbetet jag saknade ute igår, vet inte varför, men antar att det är så ibland. Sen insåg jag även, för jag har alltid låtit henne ta leksaken när jag har kastat den, att jag behöver ha mer stadga i beteendet och har nu därför börjar lägga på att jag kastar men hon får inte ta den förrän frikommandot kommer, och det var väldigt svårt tycker Fanny. Men jag märkte hur hon började titta upp och liksom hoppa till för att vara beredd att fånga den när hon trodde att jag skulle kasta. Och så kan vi ju inte ha det! Men är svårt det här, måste tänka igenom vad jag ska ha för kriterier. Tror det var Fanny Gotts artikel jag läste och hon hade att hon fick ta godis så länge hon inte flyttade tassarna.Men det gör ju Fanny hela tiden så det kan jag liksom inte ha. Men samtidigt vill jag inte att hon ska gå iväg för att ta godis som jag kastar dåligt (siktar på targeten när jag ger godisbelöningar). För måste ju bygga stadga i beteendet om det ska fungera i längden. Någon som har nått bra tips?

Nu är det bara att börja packa. Men oj vad nervös jag blir av att tänka på allt man ska ha med sig, namnskylt, skor, matlådor... åh vad det pirrar i magen!!!

Den sista vardagen på min 2,5 månades långa semster börjar gå mot sitt slut. Och det skulle vara en lögn om jag inte sa att det känns lite jobbigt. Denna tiden har verkligen gått enormt fort och jag kan knappt fatta var tiden har tagit vägen. Tyvär är det bara att konstatera att man kan inte försörja sig på att vara ledig. Hade man kunnat de hade jag nog aldrig börjat jobba igen. För kan inte påstå att jag en enda dag har känt något behov av att jobba. Men kanske har det att göra med att jag länge har vetat att jag hade ett jobb att börja på. Annars kanske det hade varit annorlunda.

Ska iaf bli konstigt att börja jobba. Man vänjer sig ju liksom med att vara ledig. men antar att man vänjer sig med att jobba också. Hoppas det, för nu väntar åtta månaders jobb och jag ska för första gången i mitt liv jobba 100%. Så hoppas verkligen att jag kommer trivas. Annars blir det lite jobbigt ;)

Så håll tummarna för mig på måndag. För då kommer nog verkligen minnet att sättas på prov. Är ganska exakt två år sedan jag gjorde slutpraktiken, och efter det har jag ju inte direkt varit i närkontakt med sjuksköterskearbetet. Men men, satsar på att jag har ett sjuhelsikes minne och att allt kommer gå bra. Ska gå brevid en undersköterska de första två passen så det blir ju iaf en liten mjukstart. undersköterska har jag ju iaf jobbat som :)

Annars har jag haft besök av bästa Emma och Lilly idag. Vi har pysslat inne och gjort gipsavtryck. Jag som inte har någon bebis har gjort två tassavtryck. Blev faktiskt riktigt fint, ska bara se hur och om jag ska måla det också. Och Lilly börjar redan bli så stor. Helt otroligt hur fort de växer :)

Och nu är det bara 3 veckor kvar tills bästa syster kommer hem. Gissa om jag längtar! Det ska bli kul att få en alldeles egen sambo :)

Om någon som läser detta har några kunskaper om sheltiekennlar så kan ni väll skicka ett tips, är inte helt omöjligt att Emma vill ha en sån som framtida agilityhund. Men jag har sett så många nervösa och icke arbetsintreserande skelties så tänkte att jag får försöka hjälpa henne hitta någon bra. Och appropåhundar så hade jag och Fanny ett riktigt genombrott idag. Hon har helt fattat det här med nosduttar på target från planka. Och har redan lagt på svårigheter i form av min position och rörelse. Snacka om att hon är underbar. Blir bara så glad av att träna med henne. Är så skönt, för även om hon gör fel så ger hon inte upp, då blir hon snarare frustrerad och ger sig tusan på att klara det nästa gång i stället. Och det ger så mycket mer tillbaka. Att försöka träna detaljer med Lotta, som kontaktfält och slalomingångar är verkligen inte lika roligt, eftersom jag hela tiden måste ge 150% och typ får 25 % tillbaka så blir det ganska frustrerande. Måste verkligen vara på rätt hummör och ha riktigt bra godisbelöningar för att träna sånt med henne. Att tragla med henne går ju liksom inte, så måste hjälpa henne så mycket att hon lyckas men inte så mycket att hon inte behöver tänka. Snacka om svår balansgång :)

I morgon ska jag in till stan och provköra ny bil. Hoppas verkligen jag hittar något bra, lagom stort och väldigt bränslesnålt och billigt. För blir ju minst 6 mil om dagen att köra när jag börjar jobba. Ska även försöka filma fannys kontaktfältsbeteende i morgon. För jag bara älskade hur det såg ut idag!

Här kommer "lite" bilder från senaste dagarna också!

Take care allihopa och ha en bra helg!

Idag var det tyvär isigt och töväder ute, men när solen tittade fram så gör det ju inte så mycket. Så efter en mysig promenad blev det lite träning i en isig trädgård med fanny :)

Det tråkigaste med att röntga en sån här fin dag är att vi efter röntgen inte kunde vara ute och njuta av dem. Men men, mys i soffan med lite gammalt julgodis och två trötta hundar är inte heller fel. Hann ju även med att träna lite slalom innna röntgen, så de har ju iaf fått göra något idag hundarna. Är dock inte helt säker på hur jag får slalomet att sitta ihop på ett bra sätt. Finns säkert nåt knep så får fråga Catrin.tror eventuellt det är med typ tältpinnar, men det går ju inte när det är så kallt ute. Så får väll försöka leta på mina spännband eller nåt :)

Och sen var det det  där med röntgen, det såg tyvär inte riktigt så bra ut som jag hade hoppats på. Men det såg inte helt förjäkligt ut heller. Ingen dysplasi och inga pålagringar, runda djupa fina skålar och ok form på höftkulorna. Dock var det en snehet i höften som gorde att vinklarna inte blev helt bra (så förstod jag det där, men det där hur de mäter vinklar är grekiska för mig ;P ). Den enda restriktion som vi skulle ha fått var avel. Och eftersom hon ändå inte kommer användas till det så tyckte han inte att jag skulle ha några tränings restriktioner alls. Han trodde inte att detta skulle påverka hennes liv över huvudtaget. Så hoppas verkligen att han har rätt. Jag kommer ju ändå ha det i bakhuvudet, så får bli mycket simning, skrittande i ojämn terräng, agilityns mesta träningar får bli på låga hinder och så kommer jag se till att hon håller sig välmusklad. Men men, ska bli spännande att se vad SKK har att säga också.

Och hon är en riktig faighter min lilla tjej, när vi kom hem och jag släppte ur henne ur bilen sprang hon på vingliga ben direkt till baksidan och satte sig och väntade precis som hon brukar göra "ska vi träna nu matte??". Spelar tydligen ingen roll hur trött hon är eller hur mycket det snurrar i skallen, träna kunde vi göra ändå <3. Så tur att jag är någorlunda förnuftig för väl inne och uppe i soffan så däckade hon totalt och tror hon kommer sova här resten av kvällen :)

En liten slalomfilm kommer senare :)

Igår kväll kom det ganska så mycket snö här, och för en gångs skull så låg den idag kvar morgonen efter! Helt underbar pudersnö och bara ett par minusgrader! Helt fantastiskt att vara ute. Så vi ska strax gå ut och skotta och sen blir det nog lite slalomträning innan det bär av till ulvsby smådjursklinik för röntgen. Och snacka om att jag får vakta mig själv nogrannt, vill ju inte ge henne någon mat nu inför sederingen, och det är då jag inser hur ofta hon får godisbelöningar :) Hon älskar ju verkligen mat, och det är en mycket snabbare och enklare belöning än lek som kräver mycket mer av mig, och jag kan variera hur jag ger godiset på många olika sätt. Så nu får jag typ knyta ihop händerna bakom ryggen för att inte ge henne. Men slalom tränar vi ju i stort sett bara med leksak så det ska nog gå vägen.

Kunde inte låta bli att slita med mig kameran på morgonrundan heller. Så här får ni lite bilder. (Speciellt tillägnade Elin och Magnus som håller på att smälta bort när nu deras bil har pajjat nere i Afrika och de går 5 mil i 40 gradig värme på en dag!!!)

Med de här förutsättningarna från ytterdörren så kunde jag ju inte annat än att klä på mig och ta med mig kameran på en liten morgon promenix :)

Mitt fina hus i vinterskrud :)

Och tjejerna  börjar som v anligt dagen med ett busrace!

Där ingår både brottning....

...Och kapplöning!

Nu är det is och snö på hela sjön! Kanske snart så man vågar ut och prova sparken :)

Morgondisen håller precis på att lätta

(Och eftersom jag älskar motljusbilder så kunde jag inte motstå ;P )

Världens bästa ö

Och världens finaste Lotta!

Mera bus och Lotta hämnas lite för alla hockeytacklingar som Fanny utsätter henne för :)

Utsikt från Ön

Och får avlsuta med vackraste Fanny.

Håll tummarna för oss idag!

Men idag var det inget roligt som väntade. Utan bara hem till kil för att lämna in bilen på service, för medan den hade "vila" hemma i garaget så gav koplingen upp :( Suck så trött man kan bli på sin bil. Men fick iaf en helt underbar morgonpromenad hem igen efter att ha lämnat bilen, en timmes promenad precis i soluppgången med frost och 10 minusgrader, det bet i kinderna men gjorde underverk för själen :) Och är så underbart vackert att gå nere förbi fryken och hundarna kan bara springa och busa bäst de vill. Fanny har förrsten gjort det till en sport verkar det som (den hobbyn kanske alla BC har förresten) att springa så fort som bara möjligt på så smala och krokiga stigar som möjligt. Ju smalare, snårigare och krångligare det är att ta sig fram ju roligare ser hon ut att tycka att det är. Och det är verkligen en sann glädje att se henne flyga fram. Ser nästan ut som hon får en adrenalinkick av det :)

Och i morgon ska vi äntligen åka o röntga den lilla skruttan. Är faktiskt rätt nervös. Jag har så mycket drömmar och förhoppningar och har laggt så mycket tid på bra agilitygrundträning så skulle kännas sjukt jobbigt om vi måste börja begränsa oss pga höfterna. Sen är jag ju lite orolig för sederingen också. Hon har ju ett hjärtfel så jag vill inte att de ger henne vad som helst. Men men, det kommer säkert att gå alldeles utmärkt :)

Och idag har vi även varit inne i stan och hämtat slalomet. Äntligen.Så nu ska det tränas!!! Med båda hundarna. Var lite sugen på att gå ut redan nu men det är snöstorm och mörkt så kom fram till att det var lite väl taskiga förutsättnigar för gullungarna. Så det fick bli inomhusträning med båda istället!

Åh vad jag tycker om mina vovvar. Så olika men så underbara

Och nu när jag har gnällt så mycket på bilen, så måste jag avsluta med att idag berätta att jag jublade i telefon när servicegubben ringde. Den var redan klar för hämtning och det kostade bara 500! Haha, han blev nästan lite chokad. Hur kan någon bli glad över att behöva betala liksom. Men när jag förklarade vad mina blimekanikerräkningar brukar sluta på så förstod han min glädje :)

Åh kommer sakna mina lediga dagar sen när jag börjar jobba. Tänk så mycket man hinner göra. Jag har vart på verkstan, ätit lunch hos mormor och morfar, hämtat slalom, vart hos Emma och Lilly, varit och gjort "inbrott" hos linneas mamma, promenerat med hundarna i ca 3 timmar, tränat med hundarna, pratat i telefon med farmor, bästa syster, nya agilityvännen anna mfl..... Ja hur tusan ska man ha tid för allt roligt sen när man jobbar??

Och appropå "inbrottet" så ingen börjar undra, så är Linnea min barndomskompis, och jag glömde en hel del grejer hos henne i malmö i december som hon tog med hem till sina föräldrar nu under julen. Och jag har inte hunnit dit förrän idag för att hämta det. Men idag var ingen hemma,så jag fick (på Linneas inrådan!) leta reda på reservnyckeln och släppa in mig själv i huser för att hämta grejerna. men oj vilken konstig känsla det är att vara i någon annans hus när de inte är hemma. Att det sen är ett hus som jag typ är uppväxt i men inte har varit i sen högstadiet gjorde inte saken mindre konstigt :)

Sov gott folkens!